Godmorgon, tänkte prata lite allvar med er idag!
När man skaffar en blogg finns det ju en sida man valt att visa i bloggen och en annan sida man är i verkligheten.

Och aa jag tror inte riktigt ni har fått en chans att se den lite dåliga sidan av mig, blir nästan lite ledsen när folk skriver "fanmail/kik" om hur perfekt jag är när de egentligen inte ens sätt 75% av mig...så aa tänkte berätta lite om en grej jag gärna håller för mig själv och en grej som jah inte tror så många av er vet om...
Jag lider av ätstörningar, det kommer och går...ibland är jag som värst då jag till och med svimmar och har mig och ibland vet man att sjukdomen och tankarna bara finns där liksom.
Jag tror det började innan sommaren 2014, då jag hade den här synen på hur kvinnans kropp ska se ut...jag behövde gymma och träna, samtidigt banta, samtidigt vara desperat på att då både bröst och röv
Till en början är det ju kul att kunna vara igång och efter 1-2 månader ser man ju resultat, fast efter ett tag tror jag faktist att man glömmer varför man faktist började, man tappar såklart kontrollen och intalar sig själv att nä jag är nog rätt fet fortfarande.

Jag gick omkring där som ett jävla benrangel utan att ens veta om det själv...tänker ju fortfarande väldigt mycket på min vikt osv men får ju hjälp av både läkare och mamma för att det inte ska gå överstyr. Och aa nu har jag ju fått diagnoserad anorexia...aso jag tror inte ens man fattar vad man håller på med. Tills man verkligen sitter där i sjukhusbänken och har dedär jävla pappret med din längd/viktkurva som bara sjunkit...
Så tips till er tjejer ni vill inte se it som på bilden nedanför...ät tills ni spricker!

XOXO BG